Fotograf: Alexander von Sydow
I onsdags var vi några kollegor från jobbet som var i Örebro på olika förreläsningar, den sista var Stressagility med Tomas Danielsson alias Stress doktorn. Det var mycket roliga och givamnde timmar. Han skildra hur man fungerar i stress i vardagen, hur kroppen fungerar. Vissa liknelser var ju som hämtade från ens egen vardag, så jag garva så tårarna kom och tiningarna gjorde ont, väldigt befriande.
Varför STRESSAGILITY?
Sedan 1970 talet och kanske främst i början av 1980 talet kom stressundervisningen att handla till stor del om hur man förhindrar utbrändhet (burnout). Förlust av engagemang, arbetsglädje och målinriktning började diskuteras, tyvärr allt för ofta i en riktning av "typ känn efter" varför undervisningen ofta kom att handla om tidiga varningstecken och symptom. Även fram i nutid har allt för mycket fokuserats på "känna efter”, stresstest etc. Varför vi med visst fog börjat tröttna på stressbegreppet, som för ofta associerats med sjukdomsbegreppen dvs. det negativa stressutfallet.
Visst man får inte hoppa över denna dimension men med STRESSAGILITY tillkommer något väsentligt. I STRESSAGILITYhandlar det om stressen som drivmedel och utmaning inte minst i förändringsprocesser. Livet är som en hinderbana där man med rätt "tänk" kommer att känna lust och inte fokusera på hindren. För att STRESSAGILITY skall fungera krävs först och främst ledare som har mod att gå före och locka lagets upptäcktsmekanismer. Dessa ledare får aldrig tveka på sina egna gränssättningar och inte heller skämmas över, att dela egen rädsla inför svåra hinder. Ledaren behöver inte vara bäst eller mest sakkunnig, men måste våga leda och ta ansvar. Genom denna ledartyp skapas medarbetare med lust och kreativitet som självgående vågar gå in i förändringsarbete.
STRESSAGILITY handlar alltså om att anpassa dagens stressundervisning till en helhet där man ser till det friska i stressen och i andra hand kollar av för att inte få utmattning i onödan. Om och ifall utmattning uppstår, gäller det att ha effektiva verktyg där bl.a. mina livskaféer finns i verktygslådan.
Bejaka kaos och förändring, försök hitta bästa vägen bland hindren, var inte rädd för vanlig trötthet, tag rast utan skuld och se till att ha roligt. Om stukning uppstår ta det inte så högtidligt, kalla det gärna tillfällig kollaps istället för utbrändhet. Glöm aldrig visa respekt för varandra och för dem som ibland får sitta bredvid banan (arbetslöshet) då tar vi landet ur krisen och medicinen heter – STRESSAGILITY!
Kopierat från http://www.stressdoktorn.se/Forelasning.htm
När man kom till ett ställe och man kände av att det var stressigt och kaos rekomnderade han att man skulle gå upp på tå och dunsa ner på hällarna och sedan säga: - Här råder det ett kaos! För att det skulle släppa lite på stressen och det skulle in fina sig ett mer lugn. Så man får väl testa det nästa gång det blir lite väl rörigt för att se om det ger någon effekt?!
Han prata även om "Livscafé", vilket man kan utöva på jobbet så väl som hemma enligt honom. Att man sammlades en gång i veckan eller varje dag för att lätta lite på hur man måde.
- Man skulle säga hur man mått den dagen/ veckan, varför man kanske hade varit lite urgängorna om man vill.
Få en möjlighet att avreagera sig. Så skulle de som vara med bekräfta t.ex. om man sätt att personen varit låg skulle man säga det att man hade lagt märke till det och nu förstod varför.
- Man skulle även ge kritik och komplimanger till de som var med.
- Man knude välja mellan att var med och delta eller säga att man vill sitta på läktarn, då var man bara åhörare och kunde inte kommentera vad de andra sa. Sen kunde man även välja att dela men att ingen fick säga något tillbaka om det man hade sagt.
Det var mycket tänk värda saker han delade med sig, föra att minska stressreleterade åkomor och för att må bättre så skulle man ägna 6h till egen tid, något man tyckte var avkopplande. Vad avkopplande är är ju olika från person till person men det behövde inte var något fysiskt, utan det kunde vara att bara sitta i soffan en timme till ett program man uppskattade, lika väl som det kunde vara en promenad i skogen.
Han prata även om att inte " Varva upp förren det var dags", oftast så oroar och stressar man upp sig själv och varndra i olika situaitoner. Vilket i säg är normalt för man kanske inte känner till mycket annat. Men han menade på att man på ett lugnt och sakligt sätt kunde tänka sig igen olika situationer för att minska stress, man skulle var handlings klar. För att veta vad man skulle göra om, om blev verklighet. Det ska jag försöka ta med mig då jag är en av alla som gärna varvar upp lite för fort i onödan.
