Mysans hörna

 

Fakta om Epilepsi

Namnet kommer från  grekiska epilepsia ’anfall’), äldre benämning fallandesot

Fallsjuka och fallandesot är äldre benämningar som ofta ses i gamla texter och kyrkoböcker. Begreppen syftar på att en person som drabbas av ett epileptiskt anfall ofta (dock inte alltid, se nedan) faller ihop i kramper. Personer med epilepsi sades förr i tiden att ha ett närmare band med Gud.

Allmänt om Epilepsi

Epilepsi kan uppstå när som helst i livet hos vem som helst. Det finns ungefär 60 000 personer i Sverige som har epilepsi. Det innebär att de då och då får epileptiska anfall. Anfallen kan komma olika ofta hos olika människor, alltifrån ett eller ett par anfall under hela livet till flera anfall varje dag.
Epileptiska anfall orsakas av övergående störningar i hjärnans nervceller. Följden blir ett epileptiskt anfall, vars utseende avgörs av var i hjärnan urladdningen uppstår. Epileptiska anfall börjar alltid mycket plötsligt. De varar från sekunder till minuter och slutar av sig själva. Oftast är medvetandet mer eller mindre påverkat under anfallet.

Orsak(-er)

Ett epileptiskt anfall är en oreglerad och plötslig nervaktivitet i hjärnan. Detta förorsakar kramper i muskulaturen och andra symtom.

Orsaken till nervaktiviteten i hjärnan är i de flesta fall oklar.

Ibland ser man dock att den sk kramptröskeln sänkts. Detta kan ske vid sömnbrist, hormonella faktorer (hos kvinnor före mens och vid graviditet), lågt blodsocker, infektioner, feber, oro och stress. Utlösande faktorer kan också vara då patientens andningsintensitet är ökad (hyperventilation), vid alkoholabstinens och vid användande av bensodiazepiner. Ses också vid sänkt kramptröskel av mediciner som tricykliska antidepressiva och tramadol. Ljud- och ljusfenomen kan också utlösa epilepsianfall.

Anfallen kan också bero på hjärntumör, hjärninfektion, blodkärlssjukdom i hjärnan eller slag mot skallen.

Ibland kan även ärftliga orsaker ligga bakom epilepsin.

Utredning

Patientens sjukdomsberättelse är viktig för att utesluta andra faktorer som kan ge liknande besvär. Sådana tillstånd är bl a hög feber, sömnbrist, skallskada, förgiftningar.

Det är viktigt att man kontrollerar att kroppens reflexer är normala. Kontrollera också ögonbottnar.

Likaså kontrolleras blodvärde (Hb), antalet vita blodkroppar (LPK), snabbsänka (CRP). Kroppens saltbalans kontrolleras liksom blodsocker och kontroll av leverfunktionen.

Vanligtvis kontrolleras EKG och hjärnans elektriska aktivitet med hjälp av ett EEG.

Ibland utföres också en datortomografi eller MR av hjärnan.

Utredning skall göras av eller ske i samråd med neurolog.

Mestadels krävs det mer än ett anfall, utan direkta utlösande faktorer, för att ställa en epilepsidiagnos.

Ska likna Grand Mal kramp,

kroppens muskler spänner sig ofrivilligt

Olika former av epilepsi

Stora epileptiska anfall
Vid stora epileptiska anfall (toniskt-kloniska anfall, grand mal), blir personen plötsligt medvetslös, faller omkull och får kramper (muskelryckningar). Anfallet varar i regel tre till fem minuter. Andningen är till en början försvårad, vilket gör att ansiktsfärgen kan bli blå. Det tar sedan någon timme upp till ett dygn innan vederbörande är helt återställd, ofta efter sömn. Skador kan uppkomma i samband med fallet.

Frånvaroattacker
Frånvaroattacker (absencer , petit mal) är vanligast hos barn och innebär några sekunders frånvaro och avbrott av alla aktiviteter. Man faller dock inte omkull. Frånvaroattackerna kan komma flera gånger dagligen.

Astatiskt - myoklona anfall
Astatiskt-myoklona anfall innebär plötslig förlust av förmågan att stå. Man faller handlöst till marken, inte sällan med skador som följd. Den här anfallstypen är vanligast hos personer medflerhandikapp.

Komplexa partiella anfall
Vid komplexa partiella anfall (psykomotoriska) är medvetandet grumlat. Frånvaron är kombinerad med antingen psykiska upplevelser (syn-, hörsel- eller- smakhallucinationer) eller motoriska fenomen (enkla rörelser, tuggning, smackning). Man svarar inte på tilltal, men faller inte omkull. De varar upp till någon minut, men kan i likhet med absencer och astatiskt-myoklona anfall, utvecklas till toniskt -kloniska anfall.

Sen den krånligare och mer medicinska beskrivinigen

Partiella anfall (tidigare benämnda fokala).

Olika symtom beroende på vilken del av hjärnbarken som aktiveras.

Enkla partiella anfall med fokal början.

Motoriska symtom som t ex lokal kramp eller känslosymtom som lukt-, smak-, syn-, hörsel- eller känselstörning. Opåverkat medvetande hos patienten.

Komplexa partiella anfall som ovan men med grumlat medvetande hos patienetn och i regel automatiska rörelser som kan bestå av t ex ryckningar, gestikulerande rörelser eller ett upprepande av en fras. Patienten har ofta olika former av förkänningar före anfall (aurafenomen) och en fas efter anfallet på ca.10-15 minuter.

Partiella anfall kan generaliseras och övergå i ett allmänt tonisk- kloniskt anfall sk Grand mal anfall.

Generaliserade anfall.

Symmetriskt engagemang av hjärnans båda lober direkt vid anfallets början.

Sk Absenser (tidigare kallat Petit Mal):

Kortvariga anfall, från sekunder till minuter. Anfallen börjar och slutar plötsligt. Patienten blir orörlig och stirrar rakt framför sig, okontaktbar. Drabbar ffa barn och yngre. Patienterna har i regel inga motoriska fenomen, inte heller någon fas efter anfallet (postiktal fas).

Myokloniska anfall:

En serie av symmetriska ryckningar vanligen i armarna. Medvetandet påverkas ej. Ofta kortvariga anfall.

Generaliserade toniskt- kloniska anfall (tidigare kallat Grand Mal):

Medvetandeförlust. Muskulaturen i armar och ben drar ihop sig och patienten faller omkull. Efter detta inträder en tonisk fas med kramp i hela muskulaturen i ca. 10-30 sekunder. Därefter en klonisk fas under några minuter med kramp i de sammandragna musklerna i arnmar och ben. Patienten får dessutom en ökad sk sympatikusaktivitet med blodtrycks- och pulsstegring, svettning.

Efter det att urladdningarna upphört, ses en efterföljande fas med medvetslöshet och slapphet i musklerna. Denna slapphet drabbar även muskulatur vid urinblåsa och ändtarm så patienten får ofta ofrivillig avgång av urinen och ibland även av avföring. Därefter vaknar patienten till medvetande men är förvirrad och trött. Dessa besvär kan pågå från några minuter till flera timmar.

Behandling

De mediciner som ges har alla egenskaper att dämpa nervaktiviteten i hjärnan och därmed minska risken för plötsliga anfall. Ett enstaka epilepsianfall är inte indikation för förebyggande behandling.

Behandling av ett anfall

Stoppa inte något i munnen!

Håll inte i emot krampande armar eller ben!

Efter anfallet skall patienten ligga i framstupa sidoläge och övervakas tills patienten äter är vid fullt medvetande!

Vid toniska eller kloniska anfall som varar mer än 5 minuter:

Diazepaminjektion 2 mg/minut (0,25 - 0,50 mg/kg kroppsvikt) eller 20 mg som rektallösning. Om otillräcklig effekt ges ytterligare diazepam efter fem minuter och om möjligt fosfenytoin 15 mg/kg kroppsvikt som injektion långsamt (50-100 mg/minut), (10 mg/kg kroppsvikt om patienten behandlas med fenytoin).

Patienten förs till sjukhus om anfallet är långvarigt, om patientens allmäntillstånd är påverkat eller om patienten skadats i anslutning till anfallet. Dessutom bör patienten till sjukhus om epilepsidiagnosen tidigare inte är känd.

Behandling av Status epilepticus

Akut livshotande tillstånd. Vid långvarigt anfall finns risk för hjärnskador och cirkulationskollaps. Patienten skall snarast till intensivvårdsavdelning.

Status epilepticus samt alla anfall överstigande fem minuter behandlas med framstupa sidoläge, syrgas 10-12 l/minut på mask, 10 mg diazepam injiceras intravenöst med en hastighet av 2 - 5 mg/minut . Följ blodtryck, puls, syrgasmättnad i blod och kontrollera blodsocker kroppens saltbalans (elstatus).

Om inte full effekt på kramperna ges ytterligare diazepam (0,25-0,40 mg/kg kroppsvikt) efter fem minuter och om möjligt också fosfenytoininjektion som spätts med koksalt 15-20 mg/kg kroppsvikt (10 mg/kg kroppsvikt om patienten använder fenytoin regelbundet) - högst 150 mg/minut.

Fortsatta anfall trots ovanstående, ge ytterligare fosfenytoininjektion 5-10 mg/kg kroppsvikt.

Anfallsförebyggande behandling:

Vid partiella anfall

Karbamazepin väljs i första hand. I andra hand lamotrigin, valproat el. oxkarbazepin.

Vid generaliserade anfall

I första hand väljs valproat, dock ej till gravida. I andra hand lamotrigin, karbamazepin el. oxkarbazepin. Medicineringen ges i succesivt ökande dos och följs upp med effekt/koncentrationsprov efter 2-3 veckor och justeras vid behov.

Man eftersträvar i första hand behandling med ett enda preparat. Detta fungerar för ca 50% av patienterna. För resterande patienter behöver man kombinera flera preparat.

Vid biverkningar av andra preparat eller vid kombinationsterapi har levetiracetam visat sig ha god effekt och tolererats väl. Det är viktigt att patienten får ett preparat som kan tolereras över en längre tid.

Observera att ett enstaka krampanfall inte är någon indikation för förebyggande behandling.

Särskild uppmärksamhet på dosering måste ske vid samtidig p-pilleranvändning. Preparatval liksom behandling beträffande fruktsamma kvinnor sker därför på samma sätt som under graviditet.

Denna behandlingen sker av eller i samråd med neurolog.

Epilepsikirurgi blir aktuell vid svårbehandlad partiell epilepsi.

Beträffande körkort:

Efter ett första spontant epilepsiliknande anfall (det krävs två anfall för att sätta diagnosen Epilepsi) körkorts karens i 6 månader. Efter epilepsianfall kör-karens i 12 månader. Motsvarande för buss och lastbil är 5 resp. 10 år. Se vägverkets hemsida www.vv.se

 

 

Källor: Googel Images , Om Epilepsi, FASS, Wikipedia