Gårdagens träning

Det gick rätt bra att träna igår, även om det var grymt jobbigt. Kändes verkligen att man inte varit där på evigheter. Det var instruktör Ulla som hade det hon är verkligen häftig, hon är ju särkert runt 50 men super tränad, så hon ser lite yngre ut än vad hon är. Väldigt lättsam och man blir taggad när det är jobbigt. Sådan instruktörer föredrar vi, annars blir det jäkligt tråkigt. Så det var 30min spinning, kändes som en hel evighet, ibland. Kändes i min vad att ajg itne hade druckit tillräkligt med vatten, men den låste sig inte som tur var. Sen var det explosiv styrka, alltså 1 minut, och så kör man tungt om man vill eller lite lättare för flera rep. Var lite små skakis när jag gick hem, men skönt att träna. Fick jordens huvudvärk sen för att jag inte fått i mig tillräkligt med vätska.

Inte så mycket träningsverk idag som jag trodde, känns att jag har tränat men jag har inte ont någonstans. Bara allmänt seg, hjärnkontoret har börjat ställa in sig på semster mood... Igår fråga jag min chef om det fortfarnde var så som vi hade diskutteat i maj, jag ska ju "bytta" arbetsgrupp" delvis nu i september, men om allt klaffar och J kommer in på utbl, så ska jag få bytta tillbaka, vilket känns lovley. Så harjag oroat mig lite över det där, att hon kanske lurar mig, och kommer på en ny plan. Men så igår fick jag rätt sida på det att det var som vi hade sagt, hon hade väldigt blanka ögon när vi prata om det. Det är en jobbig situation både för henne och mig, och andra med. Så det kändes skönt, så kan jag släppa den oron. Sen så kom vi båda fram att ajg har växt jätte mycket som person och yrkesperson detta år, som min cheff sa det har varit häftig att se din resa till den du är nu. Det tar jag som en jätte fin komplimang, för hon vet ju hur skit jobbigt jag tyckte det var till en början med en brukare. Som hon sa, jag kan inte hjälpa dig att komma över det utan det är något man måste gå igenom, huvudsaken är juatt man vet att man har stöd. Nu har jag kommit över det jag vet vad jag ska göra i "jobbiga stuationer", där av känns det inte lika läskigt. Även om det fortfarde ger en rejäll adrenlinkick efteråt. Andningssvårigheter är inte att leka med! Andnöd kan komma jätte fort om något täpper till, ex slem.

Jag är ju typ Drotting över att var orolig, eftersom det alltid i min värld finns något att oroa sig över... så kan man sällan slappna av, tagga ner. Så ibland blir man uppätten av sin egen oror, det gör att man mår sjukt dåligt och är väldigt jobbig för omvärlden. Men har man gått och oroat sig större delen av sitt liv så är det lixsom svårt att sluta. Vissa dagar är betydlgit bätter än andra, det går lite i perioder. Men ju mer "tid" jag har desto värre blir ju det oroliga... Tanken är väl att ta tag i det där ordentligt i höst och framåt, eftersom jag inte tycker det är fult på något sätt att ta till extra hjälp. Behöver man det ska man ta till det. Det är bara lite jobbigt att ta stegen ditt.

Jobba eftermiddag idag, hoppas det är någon mer rolig person i huset.. Då går tiden lite fortare, även om det finns viss charma att var själv med. Men i vissa fall är det inte alltid lika roligt.
Nej om man skulle göra lite nytta med?? Såg att det behövdes frächast upp i badkaret bl.a så får väl ta tag i det.

Här kommer lite bilder på katterna, de små...



Kristian och Sottis, våran ena "bebis"


Syskonen, våra bebisar. Sottis och Skrållan.


Skrållis, eller även lila baben.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0